Nytrimmad livsnjutare

Vilken härlig livsnjutare vi fått i huset. Jag vet att jag borde se och lära lite mer av Javas förhållningssätt till livet...

Javas päls har växt som bara den och på ryggen hade det börjat stå åt alla håll och kanter. Ewa (uppfödaren) var förbi en kort sväng igår och efter lite tips och medhåll att det kunde vara värt lite dålig kritik om överhåren inte hinner växa ut till nästa utställningstillfälle så körde jag igång med första trimningen. Hann inte bli helt klar innan regnet började forsa ned, men det mest på rygg och sidor är nu väck - len som en barnrumpa är hon och den superfina färg hon har på huvudet fanns även i underullen på ryggen så trots att mycket av det svarta åkte bort är hon så fin, så fin!

Nu ska jag bara se till att få lite tips om var jag ev behöver fixa till lite bättre så är hon trimmad för första gången.

♥ /E

Norrlandsbordern 2011

Så var första utställningen avklarad! En solig och rolig fredag spenderade vi på Piteå Brukshundsklubb där Norrlandsbordern 2011 gick av stapeln. Java och hennes kullsyskon (G. Jackpot och G. Jacob) ställdes ut för första gången. Bäst gick det för Jasper (Gluntens Jacob) som blev BIM valp.

Vi är jättenöjda. Java fick superfin kritik tycker vi (se fliken Resultat och du är nyfiken) och hade bara matte och valp varit lite mer rutinerade och förberedda så jag kunnat guida Java lite bättre hade det varit toppen. Nu blev det lite si och så med visningen, men jag fick en bra erfarenhet och kan bara göra bättre ifrån mig nästa gång!

Stolta och glada är hela familjen över vår finast lilla Java iaf!

♥ /E

Rabatter och gropar i gräsmattan

Både Java och jag njuter av trädgården här hemma - kanske inte på riktigt samma sätt - men ändå! Vi är oense om hur man ska njuta av rabatterna. Java tycker att dom är till för att köra racerbana i och också gräva gropar i medan jag tycker gott att man kan nöja sig med att titta på dom fina blommorna.

Och Java tycker att det är helt nödvändigt att ha en hel del gropar i gräsmattan (ok då - ogräsmattan). Jag måste erkänna att jag själv inte förstår varför, men hon är enträgen och försöker om och om igen så jag antar att det är viktigt   =)

Just nu tränar vi varje dag några korta stunder att springa fint i utställningskoppel och att stå på bord. Går hyfsat, men vi hinner nog inte bli några proffs innan fredagens utflykt...

♥ /E

Bad, uppfödarbesök och ensamhetsträning

Vi njuter av ledigheten. Värmen tar på Javas krafter, men hon är lika glad ändå.  Igår var vi ut till Kont på utflykt. Fika på klipporna och sedan bad på den lilla stranden vid båthamnen. Helt fantastiskt ställe för folk och fä.

Java badade inte helt och hållet men hon var inte sen att vada ut en rätt lång bit. Skönt i värmen kan jag gissa.

Java är en älskad hund. Ungarna gillar att lägga sig på golvet eller i hennes bädd och sedan ska hon kela med dem och slicka dem i håret och ansiktet - jättehärligt tycker dom... och jag tror Java uppskattar det också =)

Idag hade vi besök av Ewa (Javas uppfödare), jättekul både för Java (som formligen höll på att äta upp henne!) och för oss som fick en chans att prata hund och också få lite tips och stöd inför Javas första inofficiella utställning. Jo, för vi beger oss upp till Piteå och Norrlandsbordern, ska bli väldigt roligt och spännande. Javas bröder kommer också dit så det blir värsta släktträffen =)

Nu ska vi införskaffa ett "utställningskoppel" och träna lite spring i ringen och lite stå så ska det nog gå bara fint!

Vi har ju hållit på med ensamhetsträning också. Vi har bara sett positiva tendenser så här långt. Java har lagt sig ned och inte gjort något väsen av sig (vad vi kunnat märka) då hon lämnats själv (både någon kortare stund i buren i bilen eller hemma). I kväll kom vi överens om att det var dags att prova en lite längre stund, dubblering mot tidigare 45 minuter. Medan vi åkte och tog ett dopp var hon hemma själv i ca 1,5 timme och det verkar ha gått hur bra som helst (om man bortser från en våt fläck på golvet). Jag kom hem före dom andra och smög upp för att se/höra om hon verkade lugn och det var hon. Sedan då jag öppnade dörren och kom upp till henne var det en glad tjej som välkomnade mig. Nog hade hon saknat oss, men hon klarade ensamheten bra verkar det som och det känns tryggt.

Nu är hon ju inte den som stressar upp sig över saker och ting verkar det som, men det är ändå spännande och nervöst att börja gå ifrån lite längre stunder. Förmodligen var jag betydligt mer uppstressad än hon varit.

I söndags fick jag följa med som åskådare då två hundar från hundmamma Freyas förr kull gjorde mentalbeskrivning. Jätteroligt och lärorikt. Ser fram emot att få gå med Java någon gång nästa sommar/höst.

♥ /E